4/2
Då var de dags igen...
Känner att jag spekulerar runt saker och ting alldeles för mkt just nu.. Har varit så jävla låg idag men har ingen aning om varför :S Är de dags för ännu ett sammanbrott nu? Kommer de falska leende jag bär, trilla av? Kommer min värld rasa samman, precis som den alltid gör när jag börjat bygga upp den från grunden?.. helt ärligt , så vet jag inte,. jag har ingen som hellst jävla aning.. och de är förjävligt rent utsagt...
Någonting som gör att jag mår ännu sämre är att överhuvudtaget inte kunna lita på mig själv pga att min hjärna är manisk. Ena morgonen när jag vaknar upp känns alltid helt okej, inte bra men okej, och jag tar dagen lite för vad den är och gör inte allt för stor sak av någonting..
Nästa morgon kan de vara helt tvärt om.. Vaknar, vill inte ens öppna ögon pga att jag känner hur kroppen kämpar för att ligga kvar, jag är konstant trött och orkar inte ens lyfta ett finger för att göra mig hörd, de känns som att kroppen och hjärnan inte har någon komunikation med varandra och de gö ont, Jävligt ont..
Och dom FÅ dagar jag vaknar, utvilad, så kan jag inte ens glädjas över de, utan det är alltid något som trycker ner mig, alltid den där känslan av att vara minst på jorden.. alltid den känslan av att vilja försvinna här i från.. och alltid den nötande ångesten i bakskallen..
Om jag fick önska en enda sak här i livet, så skulle de vara att födas i en annan kropp, i ett annat psykiskt tillstånd och i ett annat utseende.. Sålänge de inte var jag, mig, min kropp eller mitt tillstånd..
Kommer du någonsin kunna förstå att min enda önskan, är att vara du?
Känner att jag spekulerar runt saker och ting alldeles för mkt just nu.. Har varit så jävla låg idag men har ingen aning om varför :S Är de dags för ännu ett sammanbrott nu? Kommer de falska leende jag bär, trilla av? Kommer min värld rasa samman, precis som den alltid gör när jag börjat bygga upp den från grunden?.. helt ärligt , så vet jag inte,. jag har ingen som hellst jävla aning.. och de är förjävligt rent utsagt...
Någonting som gör att jag mår ännu sämre är att överhuvudtaget inte kunna lita på mig själv pga att min hjärna är manisk. Ena morgonen när jag vaknar upp känns alltid helt okej, inte bra men okej, och jag tar dagen lite för vad den är och gör inte allt för stor sak av någonting..
Nästa morgon kan de vara helt tvärt om.. Vaknar, vill inte ens öppna ögon pga att jag känner hur kroppen kämpar för att ligga kvar, jag är konstant trött och orkar inte ens lyfta ett finger för att göra mig hörd, de känns som att kroppen och hjärnan inte har någon komunikation med varandra och de gö ont, Jävligt ont..
Och dom FÅ dagar jag vaknar, utvilad, så kan jag inte ens glädjas över de, utan det är alltid något som trycker ner mig, alltid den där känslan av att vara minst på jorden.. alltid den känslan av att vilja försvinna här i från.. och alltid den nötande ångesten i bakskallen..
Om jag fick önska en enda sak här i livet, så skulle de vara att födas i en annan kropp, i ett annat psykiskt tillstånd och i ett annat utseende.. Sålänge de inte var jag, mig, min kropp eller mitt tillstånd..
Kommentarer
Trackback
