19/11
Sorgsen, ledsen, förvirrad, ensam och lidande..
för mycket tillbaka blickar på det som va förut,
den person jag absolut inte är stolt över men de var jag, det är fortfarande en del av mig.
ta mig inte tillbaka dit, min rädsla blir genomskinlig av blotta tanken.
Det är så nära mig, det finns där, hela tiden..
Mitt liv är uppbyggt på den skrämmande tanke om att du ska komma tillbaka..
Har du inte plågat mig tillräckligt?
Kommer du att kunna besegra mig, när jag redan ligger ner?
Du river mina murar som jag på egen hand byggt upp..
Du förstör mig och tar mitt liv bit för bit men till vilken nytta?..
Vart är min drivkraft?
Jag tänker fortsätta kämpa..
Jag ska nå mitt mål.. oavsett hur jag kommer dit,
Jag tänker vara stolt över mig själv när jag har nåt dit och du kommer vara glömd,
du kommer vara den spillra jag alltid varit i dina ögon, de är min tur att trampa på dig då.
Nästa gång är de min tur..
Ibland önskar jag att du vore död..
